Att finna sin väg upp...

Att hitta mig själv det ha r varit svårt.

Jag levde i en undan gömd värld där man inte fanns

fast ja man fanns...

De gömda barnen ha r du hört talas om dem ....?

Barn till missbrukare av olika slag psykiskt sjuka är glömda.

De lär sig tidigt att ta hand om den vuxna på bästa sätt, att skydda sin familj så att ingen ser att någon mår dåligt...Att ljuga är en del i familje mönstret....Att kankse inte ha mat, inte ha kläder att leva på inget... för allt som händer händer inte, träng undan allt och lev, men känn inget!

Så har det varit...

Förut hade jag en stor sorg över mitt liv, jag höll på att tappa bort mig när ja g minst anade kom mina tårar. Det gjorde ont i mig. Var irriterad och ledsen..Men jag höll mig uppe genom min tro, mitt hopp om att jag orkar gå ..

Och ja g gör det varje dag . Allt som hänt mig förut ha r ja g fått bearbeta från början för jag hade inga år, visste inte när saker och ting hände eller varför...

När man int e har rötter att stå på faller man som ett gammalt träd...

Det är lätt att skriva om hur det käns men svårare att prata om det! Därför bestämde ja g mig för att börja på Alanon anhöriga till alkoholister och sedan har ja g gått några gåner på Acoa vuxna barn till alkoholister....

Men det var svårt att prata om det man kände..mina tårar föll varje gång och jag öppnade min dörr inom mig...Efteråt fick jag en kall känsla över hela min kropp, allt blev kallt ja g höll på att svimma mitt inne i stan! men jag höll koll på mig själv andades lugnt, lugnt. Till slut kom värmen inom mig..men jag vet fortfarande inte varför eller ja g hade berättat om saker ja g inte fått berätta när jag var liten som fanns där inom mig...

sen har ja g gått några gånger till och inte gråtit jag ha r kommit en bit till..Ja gkan berätta utan att fälla en tår eller beror det på hormonerna eller hur känslig man är just den dagen!!!

Att våga stå upp för sitt liv vet ja g inte om ja g gör!

Men jag lär mig det här är mitt liv, min kamp och det finns många där ute som behöver oss som vuxit upp med beroende vuxna och det tog tid för mig att inse jag är inte ensam!

Det är så lätt att vara matyren över sitt liv, istället för att vända på det och tycka om sig själv för den man är och göra det bästa av livet trotts alla hårda ord och slag!

För JAG är en värdefull människa oavsätt vd du tycker!

Men vilken tid det har tagit att kunna säga det och skriva det!

Älska dig själv för det är du som ska leva med dig hela livet!